Omvälvande veckor. Dramatiska saker händer och du blir tvungen att fatta en rad knepiga beslut som rör ditt kärleksliv. Det finns en risk att du slits mellan två olika kärlekar. Dina känslor styr du inte över, i varje fall inte just nu, men du är plågsamt medveten om att besluten däremot är bara dina.
Sant. Jag är en känslig tjej när det gäller en sak. honom. Två år och ingenting förändras, upp&ner.
Vänner som stöttar och säger snälla&sanna saker vid jobbiga dagar. Enda dagen där inställningen är screw you, andra dagen komkom.
Hade en inställning idag att det här är sista gången. Vi var tråkiga, ingen va på humör. Retade oss på varandra. Men ändå kom leenden fram, interna grejer som ingen förstår förutom vi två. Vi vet båda två att ingenting funkar, bråk som slutar i kaos, vilket förhållande är perfekt? Men vi retar oss ju på varandra? Nånting drar ihop oss igen efter nån månad utan kontakt. När kan vi släppa varandra? Låta nån av oss gå, ta sitt strå i munnen och gå sin egen väg, du gillar ju att ha strån i munnen. Ingen av oss orkar ju egentligen oss. Oss som inte varit oss. Vi tillhör inte varandra men har ändå varit varandras?
Som i 'i rymden finns inga känslor', magneter funkar inte ihop, de är för lika och puttar ifrån varandra. Magneter och den andra sidan däremot, de funkar ihop- hur är då vi?
Jag tror inte bara det är jag, jag tror du också funderar en hel del. Fastän du inte säger nåt.
Du läser inte ens det här, varför är det då nån mening med att skriva det?
