Twix fick för en månad sen flera sår som jag berättat tidigare. Vi åkte till vet och träffade en vanlig vet, kostade ca 1500 allting och det vi kom fram till var att vi behövde träffa en specialist. Vi träffade specialisten för samma summa ungefär och det bestämdes att vi skulle kolla om han var foderallergisk så vi började behandla honom med kortisontabletter för att få bort hans klåda och såren försvann på ungefär en vecka. Men berodde det på kortisonet eller fodret att såren/klådan försvann?
För ca 2 veckor sedan var vi hos mina föräldrar, Småland=pollenbomb + han ramlade ner från ett träd och skar upp på ett bakben. Så vi satte på honom tratten för att han inte skulle slicka på såret (vets beslut) nu har såret på benet läkt men för en vecka sen såg vi att sår på huvud/hals/nacke hade kommit tillbaka. Var det pga annan allergi som plast, kvalster, pollen? Han har i ca 2-3 veckors tid varit konstant på balkongen och utanför där är det flera stora björkar som blommar för fullt, pollenallergi? Var han allergisk mot plasten i tratten/matskålen? Eller är han allergisk mot kvalster som är den näst vanligaste allergin på katter efter foder? Många frågor. Frågorna skulle besvaras med hjälp av ett pricktest hos vet för ca 4500 kronor. Martin har inte haft jobb på några månader så ekonomin för oss är inte som den var i vintras. Dessutom har Martins mamma pratat med en vet i Nyköping som säger att vi kan behandla med kortisontabletter tills pollenperioden är över och kommer såren tillbaka ska vi göra ett pricktest. Men när jag pratar med vet i Falun tycker hon att kortisontabletter inte är den bästa lösningen eftersom det är faktiskt inte ofarligt och det tycker jag låter logisk- tabletter tar man av en anledning och att behandla utan att exakt veta vad som är fel är inte det optimala men kanske billigast för stunden? Samtidigt kanske försäkringen skulle täcka det? För att kunna göra pricktest behöver han vara kortisonfri i drygt 2 veckor och nästa vecka åker vi till Gbg, då ska han vara på kattpensionat. Om han hade tratt på sig samtidigt som han är i en större bur på ett okänt ställe tror jag han smått skulle bli självmordsbenägen.. Inte direkt självmordsbenägen men ni fattar!
Det är många olika röster runt omkring oss, mina föräldrar vs Martins föräldrar och vets röster mot varandra.. Jag orkar inte, vem ska man lyssna på?! Så typiskt mig att inte lita på mig själv och argumentera för det jag tror men orkar inte det, ger mig hellre än att bli irriterad och ovän. Men i det här fallet vet jag ingenting...
I måndags kändes allt hopplöst. Kändes som djurplågeri och vi visste inte vad som var bäst för Twix's skull, men nu har vi lite hopp.
Kramar alltid om honom en extra gång när jag ser honom eller ska gå hemifrån. Gosar honom en extra minut när han ligger bredvid och trycker sig emot mig. Han, med sin tratt, är väldigt deppig just nu. Väldigt! Han ser ledsen ut när han kollar upp mot oss med sina fina mörka ögon "mamma ta bort tratten" typ. Haha asså jag låter säkert jätte patetisk men han är ju våran bebis.. Allt löser sig hoppas jag. Men just nu behöver jag höra av andra att det löser sig.
Haha ser ni att vi gör samma ledsna min? Såg det nu fastän bilden togs igår
Borstade honom igår och fick ut såhär mycket päls? Asså tömde nog kammen typ 6-7 gånger. Fick ur skorpor från såren, tyckte Twix var skönt men vet inte hur bra det var. Pälshögen var lika stor som Appletvn.