måste bara skriva av mig.. inget intressant här nedan men jag är tvungen..sry.

jag & pappa hade en konversation nu påväg hem. jag hade målat en nagel svart & han reagerar såklart!! på d.
jag- men ååh vad är d för fel på dt?!
pappa- det är inte snyggt!
jag- men det kanske är min stil?!
pappa-kanske det är. men det är inte representerande.
jag- nej kanske inte men jag bryr mig inte för det är min stil!!
pappa-det är fnaskigt
jag-så du menar att jag är horig?!
pappa- jaa..
jag- MEN TACK SÅ HEMSKT MYCKE FÖR DET!!
pappa- men emma.. du måste ju förstå
jag-men ååh! massa folk har d. lr du kanske inte lägger märke till "normalt" folk, utan måste se alla fel hela tiden!
pappa- men joo.. *suck*
jag- skulle jag se ut som en hora om jag hade värsta färgglada kläder och svarta naglar? *vääldigt sur!*

2 minuters tystnad o jag ber väldigt surt nell att sätta på radion. gissa vilken låt som spelas? joo, sarah dawn finer's låt moving on. jämt när jag hör den låten skriksjunger jag i refrängen, speciellt i sista refrängen. jag med min vackra stämma.. >< nahaaaat. hihi (a) pappa håller för öronen & nell skriksjunger med! sen va jag på bra humör igen (a) men åååh va jag stör mig på pappa!! har iallafall ärvt min ärlighet från honom..