"Jag stirrar ner på min mobilskärm där dina tomma ord bildar klumpar i magen. -Sluta vara så jobbig, jag blir så trött på dig, skrev du till mig. Trött, tänker jag. Blir du trött på mig? Vad tror du inte jag blir? Jag slänger mobilen på golvet och önskar att den ska gå i tusen bitar eller bara försvinna så jag aldrig mer se den. Så jag skulle bli av med dig, nej, tänker jag. Jag önskar inte att jag skulle bli av med dig, jag skulle aldrig klara mig. Det är det som gör mig rädd, kan man älska någon för mycket? Så mycket att man är rädd för sina egna känslor?. Och jag tittar på mobilen även om jag lovade att jag skulle sluta bry mig om dig (bara för denna dagen, för längre skulle jag inte klara) , samtidigt som jag hoppas att ditt namn ska stå på rutan. Jag hoppas att du ska ha hört av dig och ångrat det du skrivit. Att du skulle ha skrivit : Jennifer, förlåt. Jag älskar dig, du är det bästa som har hänt mig. Men jag vet att det aldrig skulle hända. Varför skulle du vika dig för mig? DU skulle aldrig någonsin våga visa känslor för någon annan och du skulle speciellt aldrig kunna erkänna att du har gjort fel. Jag blir besviken på mig själv att jag tog upp mobilen och jag känner tårarna som rinner ner för mina kinder. Du sa en gång att du avgudade mig. Avgudar tänker jag. Vem vill bli avgudad? Jag vill bara bli älskad. Jag vill veta att jag är den enda tjejen som existerar i dina tankar, jag vill veta att du aldrig skulle göra något med någon annnan. Jag vill känna din kärlek, veta att jag är tjejen i ditt liv. Men jag är inte det, jag är bara en av många. Jag kollar på klockan och inser att det gått en timma sedan du skrev, det känns som en hel dag. Och jag känner mig som en stickig grå tröja med hål i när jag tänker på hur du flörtar med andra tjejer. Det gör så ont i mig av att tänka på den där gången det ringde på din mobil och du sa att det var din bästa vän som ringde, men jag hörde tjejskratten i luren. att du ens ljög för mig. Jag går i tusen bitar när jag tänker att jag alltid kommer i andra hand. Att jag kan sitta och vänta på dig och du kan komma timmar för sent. . Du ser inte ens på mig hur ont jag har och du ser inte tårarna som rinner när du ligger jämte mig i sängen. Du är så nära mig men ändå så otroligt långt bort. Jag hämtar en varm kopp te och ser hur det ryker ifrån min kopp. Kärlek tänker jag, varför ska det vara så komplicerat? Jag bränner mig i munnen när jag tar första klunken men jag bryr mig inte ens, hålet inom mig är så stort att det tar över all känsel som finns i min kropp. Jag tänker på hur jag var innan dig, oförstörbar. Även om jag har någon nu så känner jag mig ensammare än vad jag gjorde många gånger när jag var ensam, singel och inte hade någon vid min sida. Hur blev det såhär? Jag tar upp mobilen för tredje gången och ser att ingenting nytt har hänt. Jag tar en klunk till och sedan viskar lågt: jag älskar dig robin, om du bara förstod det. Och jag somnar med mobilen i handen och i drömmen drömmer jag om ett lyckligt liv, där han är hjälten och det bara finns lyckliga stunder som på film. Efter en härlig dröm vaknar jag till av att mobilen vibrerar och ditt namn står på skärmen, : "jag kommer inte ikväll, sover hos emma. Du behöver inte gå igång för det". Mina mascara randiga kinder färger av sig på min nya tröja när jag inser att du aldrig kommer ändra dig. "
grejen är ju den att det verkligen finns såna här svin till killar. och vi tjejer som är förblindade av den där 'dumkärleken' vägrar inse det för vi tror på det där lyckliga som en gång fanns.
åh.. jo dom finns.
SvaraRadera