kan man blåsa sig själv på känslor?

jag är en tjej som är beroende av närhet, yes I am!
men ändå snurrar huvudet som en riktig spinnrock.
ni killar ska vara glada för att ni inte är tjejer (för 1gångsskull erkänner jag det) bara för att..ni tänker inte så mycket. missförstå mig inte! men det snurrar, jäämt. vi klurar och drar meningen åt alla håll & kanter som går. även när ni bara ligger & surar med huvudet i kudden får vi panik (jag) och bara tänker!
känner ett kittel utav skratt, ett kittel utav varm närhet, fast från 2 olika håll. förvirrad&kluven. vill inte tänka på vad som händer imorn, vill inte tänka ut en händelse som händer om en timme i exakt perfektion & sen bli besviken. vill ha en rak väg att gå på, helt utan kurvor. om det ändå fanns.