Packar ner grejer i mitt barndoms rum & grejer jag fått till när jag flyttar hemifrån, till vuxenlivet. Önskar tider som nu att man bara kunde spola tillbaka tiden till när man va pappas flicka. Pappa & jag mot världen liksom. Samtidigt läser jag en grej jag sparat sen högstadiet. Jag, Anna & Dani skrev på min insida av en pärm massa grejer som väcker minnen. Allt förändras så plötsligt fastän det går så många år! Som att flytta hemifrån, helt plötsligt är det min tur! Pratat så många gånger att det ska bli så underbart, mitt egna liksom, kunna bestämma vad jag ska äta eller göra på kvällen. Men just nu vill jag bara tillbaka till tiden där jag bara satt i pappas knä, vill inte bli stor. Fastän jag är så lycklig i mitt läge, har världens bästa kille, världens bästa familj & vänner jag aldrig kommer sluta ha kontakt med vill jag tillbaka. Hur kan det va möjligt? Att flytta ifrån min underbara familj, Nellie som jag kan titta på o bara börja asgarva, mammas & pappas säkra trygghet & de 2 skitungarna. Tårarna bränner bakom ögonlocken men någon gång ska man ta steget till vuxenlivet och jag är påväg & ta mitt steg.