29 augusti - lördag med anna bladh & hockeykillarna. vilken kväll! bra tjejer asså, ångest på söndan med mängder av blåmärken på ryggen.. men vad gör det, vi hade ju skoj!
7 november - Lördagen va planerad med utgång men ist blev det en underbar liten stund med Martin, kolla på fulla vänner & njuta av leenden som spreds runt omkring mig & på mina läppar. Jag har vunnit min tävling.
Detta är som ni förstår skrivet förra året. Dn 27 augusti träffade jag Martin för första gången & det va han som gav mig blåmärkena på ryggen. Men jag gav honom lite blåmärken också & en söndrig iphone haha. Jag, Anna, Amanda och Oscar skulle till en lägenhet men visste inte vart, vi visste bara att den nya killen i laget, som vi skulle till hette Martin. han bodde i en villa längst upp, vi klampade in efter många om & men. Vi trodde den va tom tills vi hörde att duschen va på. Så vi satte oss i köket hos en okänd person. När han kom ut från toan lite smånervös bara visste jag att vi skulle träffas igen. Skrev en lapp till honom, ganska småflummig haha.
Helgen efter träffades vi igen på en fest, hos Anna den gången. Sjukt spänt men efter nångra glas vin för min del & några sprut parfym i hans öga föll han igen!
Det andra inlägget den 7:e beskriver om den 5:e, lördagen. Martins föräldrar va nere så han va inte med på den festen. Skulle till Erik, eller vi va där, jag va där en halvtime tills jag fick ur Martin från lägenheten med hans förälrar. Det va allahelgona hellgen då med som ni kanske fattar så va skitfint på kyrkogården. Hatar verkligen kyrkogårdar men att gå runt på ett mörkt ställe som är läskigt egentligen var den kvällen helt upplyst och kärleksfull. insåg hur kära vi va & har sen dess inte släppt taget om varandra.
Jag kunde komma på mig själv med att asflabba med honom, verkligen vara lycklig & skatta ett riktigt skratt som jag bara kunde göra med mina vänner. kunde komma på mig själv med att vi pratade om känsliga personliga saker och att han lyssnade verkligen, som jag bara kunde göra med mina tjejkompisar. Sa till andra kompisar i början att jag & Martin aldrig skulle bli ett par för jag kände bara kompiskänslor för honom, vi va jordnära som att det va en tjejkompis jag va med hela tiden, tänkte bort att det skule kunna va andra känlor inblanade. Kommer inte riktigt ihåg hur känslorna förändrades. Kanske va det den natten då vi bara låg & pratade tills klockan blev sex och a sulle springa till bussen. Han gav mig en hejdåpuss och vi sa att vi skulle ses senare på kvällen igen. Eller när jag berättade för mamma & pappa att jag skulle träffa honom. Eller när dom träffade honom, skulle behövt ett 10-liters mått för den nervositets-svettningen.
Jag kan fortfarande förundras hur jag kan känna den vänskapen samtidigt som kärlek. Och jag kan fortfarande titta in i hans stora ögon & njuta över att jag är där bredvid honom. Känner mig fortfarande nykär när han säger "godmorgon älskling", drar mig till sig & ger mig en puss på kinden. Ser fram emot de kommande åren, speciellt när detta året vart så underbart! Min bästa vän och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar