När vi var i Örebro så sa Martin "ska vi inte gå till en kyrkogård o kolla på alla ljus?". Jag har alltid varit rädd för kyrkogårdar, tills för 2 år sen. Allahelgona var igång och på kvällen gick jag o Martin på den stora kyrkogården i Oskarshamn. Vi mös, är inte det sjukt? Det är lite våran grej nu, allahelgonahelgen, ljus i kyrkogården och vi.
Imorse kom han o väckte mig, viskade i örat "älskling, det är den 5 november idag." o så kysste han mig i nacken. Han la ut en jätte ful bild på instagram o ville visa alla att vi hade 2 år idag. Istället för något löjligt skrev han "två år sen man koppla den här tigern, ganska nöjd med fångsten! Puss" har bara lett över öronen hela dagen när jag tänker på det, han är så speciell, så rolig! Jag har ändå aldrig vart den som gillar att vara så öppen o offentlig med kärlek o pussar mm. Men just en sån grej, att han som alltid är så öppen o offentlig med allt, gör det så bra. Tror inte ens att han tänkte på att jag inte är sådär offentlig just med en bilden men jag är så glad över att han är som han är!
Älskar honom mer o mer för varje dag som går, ser bara nya sidor av honom o varje sida får min kärlek att växa. Det där pirret finns där varje gång jag ser honom, rör honom eller bara tänker på honom. Han är min, bara min. Den där fina. Hjärta, stort hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar